Jag har en galen relation till de elektroniska hjälpmedel jag bär omkring på i min vardag. Telefon som alltid är med mig, iPad som i stort sett alltid är med mig och min bärbara dator som ofta är med mig. De kämpar alla för att få mitt fokus alla timmar på dygnet, det händer ju alltid något.
Redan innan man fick barn så tog dessa hjälpmedel en stor plats i mitt liv men sedan man nu har den lilla parveln att ta hand om finner man sig själv ofta i situationen att man sitter med honom i famnen, i vagnen eller i sängen där man väntar på att han ska somna eller att han helt enkelt bara vilar. När man sitter där och väntar finns inte mycket annat att göra än att läsa i någon form.
Läsa en bok med bebis i famnen blir snabbt problematiskt då bläddring är något som oftast kräver två händer. Även att placera ett bokmärke i boken kräver mer än en hand. Om då lillparveln ligger och sover gott på den ena armen är det inget direkt alternativ att börja röra på sig så att han vaknar.
Kvar finns då att läsa med endast en hand och där kommer telefonen in. Man kan med enhandsfattning bläddra igenom Facebook, Instagram, Twitter och Pintrest - allt med endast en hand. Det funkar, alltså gör man det.
När vi låg på sjukhuset innan och efter så fick man hantera situationen där det inte var tillåtet att ha telefoner igång. Rättare sagt kunde man inte ha nätverksanslutning och utan internet finns inte mycket kvar att göra på telefonen så i praktiken var det ett mobilförbud. Efter bara en dag eller två kom man in i lunken att inte använda telefonen, men minst lika fort när man kom därifrån var man tillbaka i gamla varnor. Uppdatera, uppdatera och uppdatera igen.
Kanske vore en bra ide att lägga in en digital detox någon dag i månaden där man inte får använda något alls för att få tid att titta upp och andas. Inte heller Googla upp svaret på alla frågor och funderingar som uppstår, istället få grubbla så som man en gång gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar