torsdag 30 april 2015

Panasonic Lumix GX7

Reser en del i tjänsten och har saknat att inte alltid kunna plocka med min kamera (Nikon D7100) i ett enkelt handbagage. Sagt och gjort fick det bli en extra kamera.

Mina krav var först och främst en mindre och mer kompakt kamera som ändå kan ge mig bra nog filformat och upplösning så att bilderna kan tryckas, Ifall den kunde spara filerna i råformat är det en bonus (med råfiler kan jag trixa mer när jag efteråt plockar in dom i Lightroom). Ovanpå allt detta så ser jag en styrka i att kunna byta optik på kamerahuset ifall jag skulle vilja detta.

Jag tittade runt och klämde och kände på många olika innan jag fastnade för en Panasonic Lumix GX7. Den är inte den nyaste och mest funktionstäta kameran på marknaden och inte heller den absolut minsta och lättaste men allt detta vägs upp av att den är underbar att använda.

Som om det inte vore nog finns den även i två utföranden. Antingen helsvart eller svart med silverdetaljer vilket ger ett mer retro utseende. Själv valde jag retroversionen.

20mm f/1,7 optiken fastnade jag för och det blev ett kit med denna och kameran tillsammans. Ett extra batteri och minneskort fick det även bli då jag vet att det är något jag behöver.

Så nu med min nya kamera runt halsen är jag redo för nya resor och en riktig fotosommar!

tisdag 28 april 2015

Nytt foto: Krösatågen


My commute http://flic.kr/p/s5sBCh

måndag 27 april 2015

Sommarplåga 2015

En sysselsättning jag har varje vår är att försöka gissa vilken låt som kommer att bli sommarplåga. Oftast handlar detta om att i så stor mån som möjligt följa vilken artist Adam Alsing lyfter då dessa under senare år har gått nästan otäckt mycket hand i hand. Men, Adam Alsing åsido, är det skoj att även leta själv bland nytt material som bubblar fram på senvåren. Alla med förhoppningen att träffa jackpot och bli årets sommarplåga.

Min definition på sommarplåga är att den ska spelas sönder och samman på radio samt höras högt på studentflaken. Då flaken allt mer börjar förbjudas accepterar jag även sommardansgolv som substitut.

De som jag fått känsla för som möjliga sommarplågor 2015 är:

Där tror jag starkt på Det vet du och deras Fy fan va stek som min personliga gissning ch de andra som möjliga bubblare. Anledningen är trallvänlighet, enkel text och skön gång. 

Har du några andra förslag på vad som kan bli en sommarplåga? Kommentera här eller lägg till direkt i min spellista på Spotify!

Får se om det dyker upp några fler starka utmanare som jag kan lägga till på listan innan sommarplågosäsongen drar igång!

Uppdatering 2015-05-21: Roligt att se att så fort solen kom in över Sverige rusade läsare av just detta inlägget :) Listan uppdateras fortfarande på Spotify och ett par nya utmanare finns där med Tills vi koolar - Media samt Una Caipiriniha - BrainBeaters

söndag 19 april 2015

Leva på resande fot

Sitter på ett kvällståg mot Stockholm för ett par dagar på distans från familj och hem. Samtidigt som det är en naturlig del av den tjänst jag har så känns det alltid lite tungt när man packar sin väska för att vinka farväl till sambo och barn.

För många kan det låta nästan lyxigt att man i tjänst reser omkring och bor på hotellrum lan doch rike runt. För de som faktiskt lever på det sättet är det dock inte tal om någon lyx. Det är ingen lyx att sitta på ett klibbigt tåg. Det är ingen lyx att äta en macka med ost ihop med en kaffe på ett flygplan för att man inte hunnit äta frukost innan man åkte hemifrån. Det är dock en del av en tjänst och något man vet ingår redan innan man accepterar.

Själva resandet i sig har jag personligen inget emot i och med att jag har lätt för att jobba på tåg, flyg och i offentliga rum. Faktum är att jag många gånger kan hålla mig mer produktiv där än när jag sitter på kontoret på grund av att jag kopplar bort min omgivning på ett annat sätt.

Jag är produktiv på resande fot.

Däremot är jag inte lika bra på att lämna familj under tiden jag reser. Fast att det kan vara jobbiga dagar, nätter eller veckor med småbarn så saknar man det varje sekund man inte upplever det. För den som inte förstår min känsla går den inte heller att beskriva på något annat sätt. Det är en högst ologisk känsla som man inte har någon som helst kontroll över.

Den senaste tiden har det hänt mycket i min närhet, känslomässigt jobba saker som i vissa fall rör mig direkt och i andra fall indirekt. Ju fler sådana saker som sker runt omkring en, desto mer vill man spendera tid med den familj man inte vill vara utan. Det finns så mycket hemskt runt omkring oss att vi måste stanna upp och se allt det vackra som finns där precis vid sidan av.

Ibland måste man stanna upp, andas, och vara lycklig över allt vi har.