Har precis läst ut boken
El Choco av Markus Lutterman. Boken är en biografi över Jonas från Kungälv. En småpundare med skenande skulder som hoppar på ett erbjudande om skuldsanering som innebär att smuggla ut kokain från Bolivia. Han tar chansen men åker fast och döms till fängelse innan han hinner lämna landet.
Mina reflektioner när jag läste boken började som nyfikenhet kring fängelseupplevelsen i Bolivia men kom till att handla näst uteslutande om den familjesituation som uppstod i fängelset. Då menar jag inte mellan fångar utan i den familj som Jonas startade medan han satt inne.
Fängelse i Bolivia
Till en start hade jag en bild över hur fängelser fungerar i Bolivia men chockades ändå över hur korrumperat hela systemet är. Pengar köper allt från boende, mat och säkerhet. Fängelsevistelsen är endast att den dömde ska spendera tid innanför murarna, väl där måste dock allt köpas för pengar. Cell att sova i, kläder att ha på kroppen och maten som ska ätas.
Familj bakom murarna
Hela ideén med att det är möjligt för ens familj att bo med den dömde i fängelset kan låta bra vid första tanke. När man ser att familjen då ska bo tillsammans med pedofiler, knarkare, mördare och narkotikahandlare blir det en helt annan situation. Jag kan inte föstå hur man vågar ha sin familj i den gemenskapen av fångar.
Som far kände jag mig bitvis illamående över de situationer barn utsattes för i fängelset. Bilder de fick se av våld och av missbruk som i sig måste ärra barnen för all framtid.
Moral
Boken var frispråkig och ärlig i den mån att Jonas direkt erkänt sitt brott som han begick men trots detta så känns sensmoralen i boken mot slutet kluvet. det talas om att fängelsevistelsen var det bästa som kunnat hände för att det förändrade Jonas samtidigt så finns det passager där det beskrivs hur han näst intill njuter av åsynen av tortyr och mord.
Jag saknade ett tydligare avståndstagande till den fullständiga vaninnesstämmning som råder på fängelset i fråga. Min förhoppning är att detta är någon som Jonas lyfter mer under sina föreläsningar som genomförs för att påvisa för de ungdomar han pratar med vad den verkliga kostnaden för att sitta fängslad innebär.
Sammanfattat
Trots att boken bitvis fick mig att må dåligt över det bildligt beskrivna våldet och meningslöst förfall så kan jag rekomendera den. Först för den som är dels intresserad av fängelsebiografier men även de som vill läsa en beskriving om föräldraspekten i att sitta fängslad.
Som en bonus bjuder boken på en kortfattad historik över Bolivias nutida politiska läge och de utmaningar man kämpar med i världens snabbaste demkrati.
