Vi har alla tillfällen i vår barndom som vi inte är stolta över. Saker vi gjort, saker vi aldrig gjorde, tankar vi tänkt, och saker vi sagt. Det är de svåra sakerna som format oss till de vi är idag. Samtidigt som det format oss är det dock läxor som vi vill förmedla till våra barn så att de inte behöver trampa på samma minor som oss. Men är detta bara en ren utopi?
När jag växte upp kunde en person gå igenom faser i sitt liv. Göra duma saker, se annorlunda ut eller bara uppföra sig dåligt på olika sätt. Det var en naturlig del av att växa upp och inget som egentligen stack ut. Vi kunde gå igenom en fas där vi var ill hundra procent punkare och allt annat var fel. Vi kunde stanna i vår fas om det så bara var över en sommar för att sedan återgå till våra liv som inget hade hänt. Detta kommer inte våra barn kunna göra.
Idag journalförs varje händelse, varje uttryck och näst intill varje tanke som sker. Vi alla fotograferas och allt finns kvar för alla framtida generationer. Tänk dig nu tillbaka på din egen barndom. Tänk dig att allt du gjort ligger i en tydlig och överskådlig tidslinje, publikt för alla att se. Skulle det vara något du var stolt över?
Jag har gjort många duma saker. Jag har gått igenom mängder av faser. Min ungdom var stundtals stormig men det var ändå den period som formade mig till den jag är och som var bränslet för att ta mig till soffan jag sitter i just nu. Trots detta är jag väldigt glad över att jag inte växte upp i en tid där allt är journalfört och publikt. Det låter mig bearbeta mina hjärnspöken på mitt sätt utan att behöva svara för allt och alla.
Min son är snart två år gammal. Han har tillbringat mer tid uppkopplad i sitt liv redan än vad jag gjorde under mina första femton. Han är en del av det journalförda samhällets generation. Hans liv kommer att finnas synligt för honom den dag han växer upp om det inte sker en stor revolution inom tekniken inom de kommande åren. Mitt mål är att utbilda honom längs med resans gång att ibland pausa från tekniken och bara uppleva saker men även att tillåta sig själv att ibland inte passa in eller göra endast rätt val.
Hur ont det än kan göra och hur skrämmande det än är att säga det måste man bränna sig på elden för att lära sig att uppskatta glöden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar